Long time no seen .
Nu var det riktigt länge sen jag skrev, blev varse om det. Har hänt väldigt mycket under hela sommaren, men speciellt dom två senaste månaderna. Jag har flyttat till en av dom 10 största städerna i Sverige från den lilla stad jag bodde i, jag blev brutalt dumpad och är nu singel (!), jag letar febrilt efter mig själv och har dock samma fundering om möjligt 1000 gånger fler.
Efter gymnasiet hade jag för länge sedan bestämt mig för att inte bo kvar hemma, för det första finns det inga jobb och jag vill inte vara beroende av mina föräldrar. Plugga vidare direkt fanns inte heller på kartan då jag inte visste vad jag ville bli, därmed meninglöst att ta studielån och utbilda sig till något jag inte vill bli.
Hittade som sagt jobb långt söderut och jag flyttade, tanken är att jag ska stanna här i ett år och försöka komma på vad jag vill bli och sen söka skola. Tanken var också att min dåvarande pojkvän Micke skulle flytta med om ett år då det var meningslöst för honom att flytta med nu eftersom jag flyttar så snart igen. För en månad sen kom han ner till mig för att hälsa på. Vi hade en supermysig helg och han ger inga som helst tecken på att något skulle vara fel, vi pratar om kommande år och allt är i stort sett som vanligt. Plötsligt vänder han sida och berättar att han aldrig kommer flytta, efter tjaffs och bråk frågar jag hur vi ska göra och då menar jag med flytt och framtid.
-"Jag vill göra slut."
Ursäkta? Vad sa du? I mitt huvud fanns det inte en tanke på att göra slut, vi har varit med om betydligt mycke värre saker och enormt mycke större gräl. Han ger mig tre helt olika förklaringar och drar, lämnar mig med miljoner frågor. Två dagar senare träffas vi igen då jag åkt hem för att prata med honom. Då får jag reda på att han träffat en annan, en vecka innan, lämnar mig efter tre och ett halvt år för henne. Där försvann både mitt självförtroende och tillit ut genom fönstret.
Efter lite research hittar jag en bild på henne och hon är så ful, omoget av mig va? Skit samma! Hon är så ful, så ful. Vet därför inte om jag ska skratta eller gråta. Om hon ändå varit finare än mig, face it, du duger inte. Men nu lämnar han mig för en äcklig brud som citat: "njuter av smärta". Det är han som är idioten och ändå tar jag ut det mesta av min ilska mot henne. Det är lite underligt hur vi fungerar.
Upp med hakan, efter regn kommer solsken ♥
Efter gymnasiet hade jag för länge sedan bestämt mig för att inte bo kvar hemma, för det första finns det inga jobb och jag vill inte vara beroende av mina föräldrar. Plugga vidare direkt fanns inte heller på kartan då jag inte visste vad jag ville bli, därmed meninglöst att ta studielån och utbilda sig till något jag inte vill bli.
Hittade som sagt jobb långt söderut och jag flyttade, tanken är att jag ska stanna här i ett år och försöka komma på vad jag vill bli och sen söka skola. Tanken var också att min dåvarande pojkvän Micke skulle flytta med om ett år då det var meningslöst för honom att flytta med nu eftersom jag flyttar så snart igen. För en månad sen kom han ner till mig för att hälsa på. Vi hade en supermysig helg och han ger inga som helst tecken på att något skulle vara fel, vi pratar om kommande år och allt är i stort sett som vanligt. Plötsligt vänder han sida och berättar att han aldrig kommer flytta, efter tjaffs och bråk frågar jag hur vi ska göra och då menar jag med flytt och framtid.
-"Jag vill göra slut."
Ursäkta? Vad sa du? I mitt huvud fanns det inte en tanke på att göra slut, vi har varit med om betydligt mycke värre saker och enormt mycke större gräl. Han ger mig tre helt olika förklaringar och drar, lämnar mig med miljoner frågor. Två dagar senare träffas vi igen då jag åkt hem för att prata med honom. Då får jag reda på att han träffat en annan, en vecka innan, lämnar mig efter tre och ett halvt år för henne. Där försvann både mitt självförtroende och tillit ut genom fönstret.
Efter lite research hittar jag en bild på henne och hon är så ful, omoget av mig va? Skit samma! Hon är så ful, så ful. Vet därför inte om jag ska skratta eller gråta. Om hon ändå varit finare än mig, face it, du duger inte. Men nu lämnar han mig för en äcklig brud som citat: "njuter av smärta". Det är han som är idioten och ändå tar jag ut det mesta av min ilska mot henne. Det är lite underligt hur vi fungerar.
Upp med hakan, efter regn kommer solsken ♥
